Out of bounds

Jag vet inte vad det är, men jag börjar förstå. Igår så trillade poletten ner. Jag är bara killen du bor med. På allvar. Jag trodde, eller inbillade mig att jag betydde mer än så, men så är det faktiskt inte alls. Det känns inget bra. Så fort han ringer, då drar du. Enkelt för dig när jag har tagit hand om dig när du påstår att du är sjuk. Jag är bara en del av ditt tråkiga liv. That's about it.

Det är tråkigt när du hänger med mina vänner, utan att ens tala om det för mig. Varför ljuger du för mig? Nej, du måste inte berätta allt, men det känns tråkigt när du ljuger. Jag hatar lögner. Och jag är rätt säker på att du ljuger mer än det jag vet. Jag menar, i och med att du ljuger om lördagen så...

Jag är värd mer än så här!